En av de mest naturliga samt effektiva aktiviteter att sysselsätta sin hund med är att lägga viltspår. För som bekant får hundens släktingar, vargar som lever i vilt tillstånd, spåra upp sin föda ”på egen tass”med hjälp av sitt förnämsta redskap, nosen. Viltspår är dessutom en av de aktiviteter som tröttar ut hunden mest tack vare att det krävs att den använder sin hjärna för att hitta rätt bland alla dofter som finns i skog och mark. Inte behöver man mycket utrustning heller för att gå ett viltspår. En sele, en lina som är mellan 5-10 meter, klädnypor, plastband, djurblod samt några rådjursklövar duger gott. Vill du prova på att lägga viltspår åt din hund bör du införskaffa dessa saker.

Viltspår Sele och lina köper du i någon djuraffär, plastband och klädnypor finns på de flesta varuhus samt på Panduro hobby. Istället för plastband går det att klippa sönder plastpåsar eller använda toalettpapper eller pappersremsor. Papper bryts ju ner av naturen så om man glömmer kvar snitslar är detta ett miljövänligare alternativ. Tänk på att snitslar endast används under en övergångsperiod innan du har lärt dig att lita till dina egna naturkunskaper. Blod och rådjursklövar kan vara lite knivigare att få tag på men försök på något slakteri, lokala jägare eller i någon butik som själv styckar sitt kött. Många ras- och brukshundklubbar håller i kurser i viltspår och kan då vara behjälpliga i att skaffa fram dessa hjälpmedel. Tänk på att du kan behöva tillstånd från Jordbruksverket för att lägga blodspår, läs mer på Jordbruksverkets hemsida.

Viltspår Den bästa plats att lägga viltspår på är i skogen. Dels för att det är ett naturligt ställe för hundar att leta efter mat i och dels för att det brukar vara tyst och stilla där. Och tänker du tävla i denna gren läggs tävlingarna nästan alltid i skogsmark. Men det fina med spår är att det går att lägga var som helst när som helst. Man kan utföra denna aktivitet på egen hand men är man flera stycken går det lättare och blir roligare. Gör spårläggningen till en familjeaktivitet så får ni frisk luft, motion samt en trevlig stund tillsammans!

Innan du börjar är det bra få din hund intresserad av rådjursklöven eftersom det är denna som hunden ska spåra upp. Nästa steg är att hälla blodet i en flaska som det går att droppa blodet ur, typ en ketchupflaska i plast. Sedan knyter du fast 10 cm långa plastremsor i ett antal klädnypor som du sedan sätter på en rund stålring som är lätt att bära med sig. Bind sedan klöven i ett snöre så att du kan släpa det i marken så att det ger ifrån sig vittring. Precis innan du ska gå spåret med din hund ska du ta på den selen (eller ett brett halsband om du föredrar det) och knipsa sedan på linan. Tänk på att endast använda utrustningen när du går spår så att den fungerar som en signal åt hunden: ”Nu ska vi spåra!”

Viltspår Första spåret som du lägger bör inte vara mer än cirka 10 meter långt och hunden bör stå bunden vid ett träd som står cirka 5 meter från spårets start eftersom den ska se vad du gör hela tiden. Gör en start genom att sparka upp lite jord och droppa lite blod i den lilla gropen som bildas. Dra sedan klöven i marken och droppa blod oregelbundet. Det räcker med en halv deciliter första gången. När du sedan lägger hela spår går det åt cirka 3,5 dl. Vänta några minuter och gå sedan spåret och glöm inte att visa starten för din hund medan du säger ”spår, sök spår”. När hunden hittar klöven ska den ha mycket beröm. En del ger även sin hund godis medan andra låter hunden bita i klöven ett tag. Tänk bara på att många hundar blir dåliga i magen av att äta bitar av klöven.

Andra spåret bör vara cirka 200 meter långt och innehålla en rundad vinkel. Efter hand utökar du sträckan samt lägger till vinklar i 90 grader. Dessutom ska du lägga spåret tidigare och tidigare så att hunden får vänja sig vid att leta spår som har legat några timmar. Tänker du tävla måste du först göra en anlagstest på din hund. Men att tävla är inte det viktigaste utan det är att du och din hund gör en rolig och nyttig aktivitet tillsammans. Och om du vill kan ni göra en samhällsnytig insats genom att hjälpa till att leta upp djur som blivit påkörda eller skadeskjutna genom eftersök. Det var nämligen så denna aktivitet en gång började. Jägare som hade råkat skadeskjuta vilt använde sina hundar till att nosa upp var de gått och gömt sig så att de kunde göra slut på deras lidande.

• Spårlängd 600 meter
• 4 Räta vinklar med minst 50 meter mellan vinklarna.
• Cirka 15 m bloduppehåll på raksträcka.
• Skanken ska släpas hela vägen utan uppehåll.
• Om man är två som går spåret ska den som blodar gå sist.
• Blodas 2-5 timmar före start.

Tiden räknas när man börjar bloda. Det går cirka 1/3 Liter blod till ett spår. Spårläggarkäpp med 2×2 cm, kontaktyta mot marken eller stänkflaska används. 1 meter mellan blodstämplar dock tätare de första tio metrarna. Spårlinan får ej överstiga 10 m. Avståndet mellan hund & förare ska vara minst 5 m. Vid svårframkomlig terräng får linan släppas eller fattas kortare. Föraren får stötta hunden med lågt tilltal. Om hunden fått tappt på grund av uppenbar viltstörning får föraren visa hunden tillbaks på spåret. Skanken läggs vid spårets slut, ej synligt dock utan att gömmas. Hunden behöver inte markera skanken men det ska gå att konstatera att den slutat spåra. Spårtiden får max vara i 30 minuter. För godkännande krävs att hunden visat utmärkt förmåga att följa spåret, arbetat i lämpligt tempo och inte behövt någon hjälp att efter tappt återfinna spåret (gäller inte viltstörning – se ovan).

Godkänt anlagsprov krävs före start i öppen klass. Spåret ska ha legat i mellan 12-24 timmar och innehålla 3 stycken bloduppehåll på cirka 15 meter varav två vinklar. I den ena av dessa vinklar går spårläggaren utan ytterligare blodning tillbaka cirka 15 meter, vid sidan av det lagda spåret på raksträckan, och gör vinkeln där.

• Skottprövning: 50 – 100 meter före spårslutet sätts eller läggs hunden. Domaren går ca 10 meter från hunden i spårets riktning och avlossar ett skott med hagelvapen eller startpistol. Skytten återvänder och visar föraren i vilken riktning denna ska fortsätta spåret. Viss iver kan tolereras men följande räknas som allvarliga fel: Uppenbar skotträdsla, okontrollerbar upphetsning, vägran att fullfölja spårningsarbetet. Spårtiden får max vara i 45 minuter.
• För första pris krävs att hunden uppvisat godkänd skottreaktion, utmärkt förmåga att följa spåret, arbeta i lämpligt tempo, endast med stöd från föraren samt utan ingripande av domaren nått spårets slut inom föreskriven tid.
• Utmärkt spårningsförmåga: Hunden spårar målmedvetet och spårsäkerhet och har endast ett par mindre tappter som den reder ut självständigt. Klarar vinklarna utan större svårigheter.
• Lämpligt tempo: Hunden arbetar på i ett följsamt sätt i ett så lugnt tempo att den kan fungera effektivt i en riktig eftersöktsituation.
• Självständighet: Hunden ska spåra utan för mycket stöd från föraren.
• Stöd från föraren: Lågmäld uppmuntran då hunden spårat rätt.
• Hjälp: Förarens återföring av hund till spåret, utan domarens medverkan, då föraren ser att hunden är på villovägar eller inte kan finna spåret.
• Hund får avlägsna sig högst 100 meter från spåret innan ingripande görs av domaren.

Böcker: Eftersök på klövvilt av Mikael Tham
Träna viltspår – grunderna i eftersök av Marita Carlsson.

Hemsidor: Gå in på Svenska Kennelklubbens hemsida www.skk.se och titta på olika rasklubbar för jakthundar (tax och retriever raserna till exempel) och kolla när de har spårprov. Där hittar du även fullständiga regler för spårprov.